Pestbarn.se

Hårdrock, bodymods och foto, för det mesta

Stoppa IPRED 29 oktober, 2008

Sparat under: Vardagsprat — Pestbarn @ 17:03
Tags: , ,

Följande inlägg är en samling utdrag från hemsidan StoppaIPRED.nu, i syftet att sprida deras budskap.

Vad är IPRED? – IPRED heter egentligen Intellectual Property Rights Enforcement Directive och är ett direktiv från EU. Direktivet har den svenska regeringen översatt och gjort en proposition av den till Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG. IPRED är ett flertal lagar och förändringar i befintliga lagar. Hela IPRED kan man ladda ner här.

För er som inte tycker det är kul att plöja igenom alla 390 sidor, räcker det med att ni tittar igenom sida 8-15 där justitiedepartementet lägger fram förslaget för lagändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. I enkelhetens namn har vi klippt ut de relevanta bitarna och ni kan beskåda det här; bild 1, bild 2, bild 3, bild 4, bild 5, bild 6, bild 7 och bild 8.

Vad innebär detta?

  • Film- och skivindustrin får rätt att få ut vem som abonnerat på en viss IP-adress på nätet vid ett visst klockslag, om de visar en domstol “skäliga bevis” för att fildelning har skett från den IP-adressen. En skärmbild (som är superlätt att fabricera) kommer med 105% sannolikhet att vara mer än tillräckligt. Detta innebär bara i sig att de får större befogenheter att kränka personlig integritet än den svenska polisen (som inte kan få ut sådana uppgifter utan att ett brott kan ge åtminstone fängelse, och ofta fleråriga fängelsestraff).
  • Med dessa uppgifter i handen skickar de ett kravbrev till abonnenten för internetabonnemanget (som inte behöver vara samma person som fildelat). Där står det i allt väsentligt “betala en månadslön, annars stämmer vi dig på fyra månadslöner. Vi har bevis och du kan inte vinna. Tar du det till domstol får du dessutom betala rättegångskostnaderna”. De flesta betalar i ren skräck för att få problemet att försvinna. Det är så upphovsrättslobbyn har gjort i varje annat land där de fått den här rättigheten och det finns ingen anledning att tro att de skulle göra annorlunda i Sverige. Detta är inget annat än statligt sanktionerad utpressning. Rättssäkerheten är obefintlig.
  • Skadeståndsbelopp i Sverige har ända sedan 1920 haft en väldigt strikt princip: skadestånd får bara utdömas för faktiska, dokumenterade ekonomiska skador. Den här lagen ändrar på det, så att film- och skivindustrin får stämma privatpersoner på fantasisummor bara för att markera sin maktposition, utan att behöva visa att de förlorat ett enda öre.
  • Den fildelare som dömts i domstol ska kunna åläggas att betala en tidningsannons eller motsvarande där det står att han eller hon har blivit dömd, och för vad. Detta är också något som aldrig förekommit tidigare.
  • Politikerna hävdar att det hela kommer från ett EU-direktiv, “sanktionsdirektivet” eller IPRED1. Det är en ren lögn rakt upp och ner. För det första, så kräver EU-direktivet bara att abonnentuppgifter får tas fram i samband med en rättegång, inte att privata intressen ska kunna få ut dem bara för att de påstår något. För det andra har EG-domstolen uttryckligen slagit ner den delen av direktivet; den gäller inte längre.

Så vad händer nu? – I januari i år föll en dom i EG-domstolen om just det här EU-direktivet. Domen sa att det är upp till varje regering att själv bestämma om de vill införa de här reglerna. Vill de så får de. Vill de inte behöver de inte. Det finns inget tvång från EUs sida att ge film- och skivbolagen fria händer att jaga pirater. Klicka på bilden nedan för att se vad du kan göra för att hjälpa till att stoppa IPRED.

 

Complete photography gear: $700 2 oktober, 2008

Sparat under: Vardagsprat — Pestbarn @ 12:37
Tags: , , ,

Note: I usually write in swedish, so bare with me on my english.

During a certain period, long before I began studying the wellknown Strobist David Hobby, and the DIY-photographer and handy-man Udi Tirosh, I got a bit into model photography, shooting mostly my ex-girlfriend with a simple $180 Samsung Digimax A503. I got pretty decent pictures though, but only when I didn’t use the built-in flash, and shooting without the flash turned out to be pretty hard since camera shake was really obvious in the pictures when I didn’t use the flash.

Consequently, I bought a Joby Gorillapod which seemed to be a pretty good investment. It was really clingy, and I experimented with it alot – among other things I once attached it to a spinning ceiling fan doing a long exposure shot. It was a great fun back in the days.

After a while, I naturally grew out of the restrictions when using such a compact camera, thus I decided to upgrade myself to a more advanced camera. The result was a Fuji Finepix S5600, for the low price of $300. Now I started getting a bit more serious with the model photography, and also started getting better and better pictures. And yet still, no flash was used.

After another couple of months, inter alia trying out IR photography with the S5600, I sold both the S5600 and the A503, for $230, respectively $100. Next up was a used Fuji Finepix S9500, which I bought from my talented photographer friend for a mere $500. I kinda felt like staying with Fuji for a while, since I’d already learned how they worked. This was a little bit more advanced of a camera, with a zoom ring, manual focus ring, super macro mode (with a closest focus of ~0.39 inches) and 9 megapixel resolution on a 1/1.6 inch 5th-Generation Super CCD HR sensor. This is actually a really great camera, which resulted in a lot of great pictures, but still – yes, you know it – no flash were used. Ever.

It was at this point I started reading the aforementioned blogs about using small strobes in creative photography, and I decided to buy a couple of cheap strobes. The first one I bought was a Braun 340SCA VarioZoom, and it cost me a total amount of $20. That strobe was really well used until it broke a couple of months later, for an unknown reason. That was also the time where I started bouncing (yes, I bounce), which resulted in one of my best shots to this date (at least in my opinion), shown below.

Bite

I got more and more interested in using strobes, so I bought two even cheaper strobes ($12 and $7 for those), and I went wireless with them. I got a Cactus PT-04 radio flash trigger off of eBay for $19.95, with one receiver, and then I got a slave flash trigger with an optical photo sensor (one of those small hot shoe things which get triggered by the master flash) for $9.95, and there we go – a wireless two-piece strobe-kit. This is more than enough for a hobby-amateur photographer such as yours truly. Things get interesting when going wireless.

Here’s the end of my journey so far, I recently sold my S9600 camera for $360 and bought a kit containing a Nikon D40X camera body with an 18-55mm f/3.5-5.6G II AF-S DX ED Nikkor lens and a 55-200mm f/4-5.6G AF-S ED DX Nikkor lens for the extremely low price of $643.95 from Cameta Camera auctions at eBay. I’m right now waiting for the delivery, and I am soon entering the world of system cameras. This means the total of my photography gear is $692.85, which at least I think is a really good deal. Things will get more interesting soon, so stay put and feel free to leave a comment!

 

Uppfinningsrikedom 2 oktober, 2008

Sparat under: Vardagsprat — Pestbarn @ 03:08
Tags: , ,

Ibland önskar jag att jag var lika innovativt tänkande som många andra smarta människor är. Speciellt när det gäller att göra egen fotoutrustning och liknande (även kallat DIY-utrustning). Lite som Ronald Dean Henry, som uppfann The R Strap eller kanske som de som uppfann PRESSlite VerteX. Det är ju såna här grejer man kan tjäna pengar på, marknaden för sånt här är stor.

Särskilt imponerad blev jag av Steve Chapman på Panocamera.com som har skrivit ett eget program till ett Nintendo DS som tillåter honom att koppla in sin Canon EOS 5D direkt till spelporten i DS. Detta är fruktansvärt smart för den som brukar länka ihop sin kamera med till exempel en laptop när man fotograferar, det här fungerar precis lika bra och är i ett mycket mindre format. Jag vill också kunna komma på något så här smart. Fan.